Hej hej!   

Här öser regnet ner! Inget ovanligt vill jag lova! Lite svårt att planera saker jag vill göra när ena halvan av himlen är kolsvart och andra halvan är klarblå......!

Det knackade nyss på dörren.

Utanför i regnet står min ena lilla förvirrade granne. Igår ville hon låna kaffe. Idag ville hon låna telefonen.

Jag pratade just i telefonen så hon fick gå hem igen tills jag hade pratat klart. Sen gick jag dit. Överlycklig tog hon emot min mobil och gick in.........! Själv fick jag stå i ösregnet utanför medan hon pratade.

Jag visste att det var ett kris-samtal så jag stod där medan regnet rann över mitt hår och mina kläder......!

Jag tänkte att hade hon haft något förnuft eller empati hade hon sagt: "Kom in medan du väntar"!

Hon sa inget!  

Det gjorde ännu mer att jag ville hjälpa henne. Stackars henne - inga pengar, ingen telefon, inget förnuft.....! "Såna" SKA man hjälpa - tycker JAG!

Kände mig rätt snäll där jag stog i regnet! 

Jag har köpt mig en DISKTRASA!!

Jag som AVSKYR disktrasor!! 

För MIG är det MÖRDARTRASOR som är fulla med äckliga bakterier!

Jag vägrar ta i en annans disktrasa utan att ta på mig skyddshandskar och nu har JAG köpt en EGEN disktrasa. Den är gul - rätt snygg!  

Jag torkar bänkar och bord och känner mig som alla andra som äger en disktrasa! Känns rätt bra faktiskt! 

Just nu fäller hunden så det är som att ha en heltäckningsmatta som består av svart hår!

Jag dammsuger varje dag och för att inte får håriga strumpor så har jag mina tofflor på mig!

En sak har jag lärt mig och det är att hundhår är lika farligt som IS för jag har nämligen halkat omkull när jag fick lite mycket hundhår under tofflorna......! Inte bra! Kanske jag ska ta på mig broddarna inomhus ur säkerhetssynpunkt!  

Kopparträffen gick ju av stapeln i fredags. Var och tittade på kortegen och sen på kvällen åkte vi ner i "rallybilen" för att insupa stämningen nere vid sjön.

Hann som sagt vara där en timme och under den timmen dansade jag runt på bryggan med en geting under tröjan och sen fortsatte en annan sorts dans som kallas "hundtryckaren".

Med hunden över huvudet sprang jag runt och försökte komma undan en hund som ville äta upp MIN hund och ju mer jag hoppade runt ju mer hoppade den andra hunden runt....! (Min egen hund såg ut som att han skulle strypas ungefär där han flög runt framför mitt ansikte)  

Det slutade med att jag trasslade in mig i den andre hundens koppel och jag till slut skrek" MEN TA BORT HUNDEN DÅÅÅÅÅÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!"  

Han som satt bredvid mig men inte var ägare till den andre hunden tog tag i den och försökte sen trassla ut MIG ur kopplet som var lindat runt min fot OCH mina döskallar på skorna......! FY FABIAN VAD FÖRNEDRANDE!!!!!! 

Jag blev trött på både getingar, lösa hundar och onyktra människor så jag valde att gå hem igen innan något mer skulle hända! Det finns stunder då även MIN humor tar slut! 

Mitt "lilla" hjärta som har blivit stort var här och mös i helgen! Tack för att du kom mumsan! 

Nu ska jag gå och diska och snygga till i köket OCH jag ska torka bänkarna och diskbänken med min alldeles egna, gula disktrasa! Det ni!! 

Tjingeling OCH glöm inte att sprida glädje omkring Er!        

Ja det var den resan det. Resan i Norrland!  

Vår första anhalt blev Sundsvall och mitt "lilla" hjärta!

Lyckades med att nästan skämma ut henne på jobbet men det bara blev så!  

Hon jobbar på MCD - alltså Mac Donalds.

Skulle säga "hej då" och letade efter henne i Drivein-luckan för hon SKULLE vara där!

Stog där och ropade "hallå - hoho-hallåååå-hohoooooo".    Ingen kom.

Fick den geniala idén att gå till mikrofonen där man beställer när man sitter i bilen. Jag gick dit och "vips" var det hon som sa "Välkommen till Mac Donalds det går bra att beställa!"

Med min kvittrande stämma sa jag helt nära där man pratar " Hej hej min lilla mumsa! Jag har stått och ropat i luckan men du kommer ju aldrig! Kan du komma dit nu? Puss puss!"

"Jaja mamma, jag kommer NU" sa den andra rösten.

Fick sen höra att alla som har headsetet på sig där hör alla "beställningar" som görs i det där "inpratet" och det var ca 5 st.......    

Sorry mumsan! Jag älskar dig det vet du!!

Nåja, sen åkte vi vidare mot Timrå där jag letade upp min hjärtevän som nyligen flyttat dit! Hon visste inte att jag skulle komma. Fick hjälp av hennes familj att hålla tyst om det för vi har inte träffats sen jag flyttade från Stöde där vi då bodde grannar!

Så här glad blev hon och jag!

Sen bar det uppåt och åter uppåt! Det var som att bestiga ett berg fast det var Sverige vi "besteg"!

Jag satt och önskade att vi skulle få se en ren och utanför Sorsele kom EN och sedan utanför Arjeplog dundrade det ut ca 20 st mitt framför bilen! Jag ska vara lite försiktig med vad jag önskar hädan efter!!  

Jag ÄLSKAR norrläningar!! Alltså jag älskar Er som jag tycker om i Sundsvall också MEN dom där URNORRLÄNINGARNA är ju bara för roliga! Dom började dyka upp ovanför Piteå!

Fick många frågor vad vi gjorde däruppe och inte hade en aning om var vi skulle, sova eller hamna. Jag svarade "Vi är ute och leker bara".  Det var ju det vi gjorde! 

Jag kunde ha sålt min hund både två och tre gånger för dom tyckte att han såg ut som en dvärgvariant av deras spetsar! En sån ville dom ha!!

Det var alldeles för kallt för att sova i tält! Vi gick omkring i vinterjackor, mössa och piratbyxor varje kväll. Tältet slog vi inte upp en ända gång utan det blev stugor av olika slag varje natt utom i Kiruna där det blev en lyxstuga för 1000 kr/natt för det fanns inget annat. Jag blev KÄR i Kiruna! Alltså i själva stan!   

Där vet jag inte vad som hände men hunden låg i soffan och tuggade på en knapp som satt i tyget. Jag sa åt honom att han inte fick det för den hade nästan lossnat.  

Tydligen blev han sur för ett fasligt morrande åkte ur hans strupe medan han visade tänderna åt mig och när jag väl förstog att det var MIG han morrade åt (Han brukar inte göra så!) så grep jag snabbt tag i hans nackskinn och skällde ut honom medan han spottade, fräste och morrade ännu mer och till slut hamnade han på rygg på golvet med mig över och med ett grepp  fortfarande i hans nackskinn. 

När striden var över och han insett att han förlorat och blivit utvisad ur rummet låg bara en hårsamling kvar på golvet!    

Det var många små incidenter som hände som satte guldkant på vår resa!  

I pajala ville jag låna toan för jag var så väldigt kissnödig men hon i affären sa helt lugnt " Du får åk te Kiruna - där har de toaletter!" "Till KIRUNA"?? sa jag och stog med benen i kors. "Då sa hon "Ja men dä ä ju bara ett stenkast dit"............

Kiruna låg 5 mil bort........!

Jag ville inte sätta mig i skogen heller för jag är så rädd för björnar och annat krafs  så jag höll mig 5 mil till! 

Utanför Luleå hyrde vi en gammal kyrkstuga att sova i men direkt när jag klev in där kände jag hur det andades spöken och gastar.   Tyvärr hade vi inget val än att sova där för klockan var mycket och vi visste ju inte om det skulle komma fler ställen där vi kunde sova under tak så vi packade in våra saker och gjorde det lite mysigt!

Plötsligt hördes ett svagt ylande/tjutande från köket och blodet frös till is vill jag lova!  Vi sov med lampan tänd och mitt i natten hörde jag ett kraftigt knäpp även den här gången från köket! Jag blundade och drog sovsäcken över huvudet för jag var så livrädd att få se ett spöke komma därifrån!

Det var lite rolig och "fjuttig" städutrustning i stugorna så högt upp så när vi lämnade en stuga för att åka vidare fick vi använda såna här. Hä ä tydligen int så noga i Norrland.....!       

Ja sen var vi runt i hela Lappland, Västerbotten och Norrbotten och avslutade med att besöka hjärtat i Sundsvall. Hade rätt mycket "träsmak" i baken efter alla timmar vi bott i bilen så när jag tänkte i morse att vi hade ca 35 mil kvar att åka för att komma hem så tänkte jag som dom gör i Norra Norrland:

Hä ä ju bar ett stenkast!!  

  Så har det gått ett tag igen sedan jag skrev här. Det har inte hänt så mycket sen sist men ändå massor!

Jag har jobbat mycket och där umgås man mycket med både personalen och kunderna. Kunderna - det låter som något annat men jag jobbar faktiskt i hemtjänsten!

Igår när jag jobbade kröp jag ner i en gästsäng hos en dam som låg i sängen bredvid. Jag var så trött efter att ha jobbat både dag och kväll hela helgen. Där låg jag och läste veckotidningar medan jag väntade på en till personal. Damen i sängen bredvid tittade lite förvånat  på mig men såg nöjd ut över att ha fått sällskap i sovrummet!

Idag var jag på djursjukhuset här i Falun med Blanca som kliar sig! I väntrummet fanns en riktigt dålig hundvalp som var stor som en mindre flodhäst! Den låg i stt husbonds folks knä, ena halvan i mattes och andra halvan i husses! Troligen hade den råkat ut för en olycka för den fick blod i en slang och något annat i en annan slang. Stackars stora liten - den såg mera död ut än levande!

Att dom var i väntrummet berodde på att dom hade blivit skickade från en veterinär i Sandviken.

Medan Blanca och jag satt och tittade på alla hundar i väntrummet fick jag syn på den stora hundvågen som stog vid ena väggen. Såg det som en möjlighet att väga mig eftersom jag inte har någon egen.  

Jag gick dit och ställde mig. 71 kg.........ok......jag har visst gått upp lite i vikt tänkte jag när jag vände mig om för att gå ner igen.

Hade helt glömt bort att det satt en massa folk i samma rum och det enda jag såg när jag vänt mig om var ca 10 par ögon som studerade mig och det jag gjorde........! ( Kände mig som Mr Bean vilken är min favorit bland alla dårar!)

Holy shit och sorry allesammans. Jag ska sätta mig ner igen!  

Där satt vi tills någon ropade "Blanca, var så god"!

Vi gick in och blev inskrivna av en sköterska. Jag berättade hur det var fatt med Blanca, att hon kliar sig och har små sår. "Kliar det på dig också", frågade hon mig.....! Va? Äh, näe eller jo.....! Jag blev så paff över frågan för plötsligt kände jag mig lika "loppig" som mitt marsvin.  

Visst kliar det här och där och plötsligt får jag en massa bett på benen osv men efter att ha sett dom så trodde hon inte att det var loppor!

Jaja, när vi väntade på veterinären som skulle komma in hörde vi ett tjuuuuut från en hund! "Ojojoj, sa jag till Blanca - så där ska inte du behöva låta idag".  

När veterinären kom in hade hon som hon sa sina "vapen" med sig. En skalpell och ett mikroskåp. Hon tittade först i Blancas päls men såg ingen ohyra men dock håravfall och sårskorpor!

Så lyssnade hon på Blancas lilla hjärta och tog sen fram skalpellen. "Nu kommer hon att skrika", sa hon.

"Neeeej", sa jag högt och förfärat! Jag har lovat henne att hon inte ska behöva skrika som hunden vi hörde nyss så vi skiter i det där provet!!!!"  

Som tur var, var den här veterinären också en marsvinsälskare och hon såg tacksamt på mig och sa "Ja, vi skiter i det"! Hon var lika glad över att slippa göra det!  

"Jag tror det är skabb eller någon annan ohyra så jag skriver ut medicin för det! Hjälper det inte får du höra av dig igen, sa hon".

När vi åkte hem igen med bussen var himlen kolsvart. Vädret är så konstigt! Ena stunden fryser jag och nästa stund svettas jag! Fast jag duschar så är jag lika svettig iallafall efteråt!

Skallen har också bankat på hela dagen och jag tror att det är vädret som gör att man mår lite konstigt!  

Fick lite funderingar kring livet i kväll. Jag håller med om att det är orättvist många gånger! Dom som ligger och VILL dö, dör inte. Dom som gärna vill LEVA, dom dör.....! Sen finns det dom som inte ens Gud vill ha också.......!

Tänker på er där uppe och på er som är på väg!  

Nu har lugnet sänkt sig hemma. Pancho och Blanca sover redan och jag tror jag ska göra detsamma!  

Tack för idag - tack för en underbart vanlig dag!